Vad svarar du när Gud frågar?



Utdrag ur Jobs bok i Bibeln.

381Herren svarade Job ur stormen:

2Vem är du som höljer min visa plan i mörker
med ord utan förnuft?
3Gör dig redo, var en man,
ge mig besked när jag frågar!
4Var var du när jag lade jordens grund?
Låt höra, om du vet och kan!
5Vem bestämde dess mått? Det vet du nog!
Vem spände mätsnöret över den?
6Var fick dess grundvalar fäste,
vem lade dess hörnsten,
7medan alla morgonens stjärnor sjöng
och gudasönerna jublade?
8Vem satte portar som spärr för havet?
När det bröt fram ur moderlivet
9och jag gav det molnen till kläder
och dimman till lindor,
10satte jag för det en gräns
och stängde med portar och bommar.
11Jag sade: ”Hit men inte längre,
här skall dina stolta vågor hejdas.”
12Har du någonsin kallat fram morgonen,
har du visat gryningen dess plats,
13när den skall gripa om jordens hörn
och skaka bort de onda?
14 [---]
15De onda berövas sitt ljus,
de trotsiga krossas.
16Har du varit framme vid havets källor
eller vandrat genom de dolda djupen?
17Har du skådat dödens portar,
portarna till det yttersta mörkret?
18Kan din tanke fatta jordens vidd?
Låt höra, om du vet allt detta!
19Var går vägen till ljusets hem,
var är den plats där mörkret bor?
20Du brukar väl föra dem till deras ort,
du känner väl vägen hem till dem?
21Du vet säkert, du var nog född redan då,
du som har levat så länge!
22Har du varit vid förråden med snö,
har du sett förråden med hagel,
23som jag har sparat till nödens tid,
till krigets och drabbningens dag?
24På vilken väg strålar ljuset ut,
hur sprider sig östanvinden över jorden?
25Vem öppnar rännor för störtregnet
och bestämmer åskvädrets bana
26och låter det regna över folktomt land,
över öknen där ingen människa bor,
27så att öde trakter mättas med vatten
och gräset spirar ur den torra marken?
28Har regnet någon far?
Vem avlar daggens droppar?
29Ur vilket sköte kommer isen?
Vem föder himlens rimfrost?
30Vattnet döljs av stenhårt täcke,
djupets yta stelnar.
31Kan du knyta samman Sjustjärnorna
eller lossa Orions bälte?
32Låter du aftonstjärnan gå upp i rätt tid,
leder du Stora Björn och hennes ungar?
33Förstår du himlens lagar,
får du dess ordning att gälla på jorden?
34Kan du ropa till molnen där uppe,
så att de svarar med floder av vatten?
35Kan du kalla ut blixtarna,
så att de svarar: ”Till din tjänst”?
36Vem lade ner vishet i det fördolda,
vem gav himlakropparna insikt?
37Vem håller i sin vishet räkning på molnen,
vem tömmer ut himlens läglar,
38när marken är hård som malm
och klumpad i kokor?
39 1Fångar du bytet åt lejonen,
mättar du de unga lejonen,
2där de kryper ihop i sin kula
eller ligger på lur i snåren?
3Vem skaffar mat åt korpen
när dess ungar ropar till Gud
och skriker av hunger?
4Förstår du hur stengeten föder,
övervakar du hindens kalvning?
5Räknar du månaderna för deras dräktighet,
vet du när det är dags för dem att föda?
6De kröker ihop sig och föder fram sina ungar
och är genast kvitt sina plågor.
7Deras ungar blir starka och växer upp i det fria,
de ger sig i väg och kommer inte tillbaka.
8Vem gav vildåsnan hennes frihet,
vem löste henne från repen?
9Öknen gav jag henne till hem,
sin boplats fick hon på saltjord.
10Hon ler åt stadens larm
och hör ingen åsnedrivare hojta.
11Hon söker efter bete i bergen
och letar upp varje grön fläck.
12Är vildoxen villig att tjäna dig
och stanna om natten vid din krubba?
13Kan du spänna honom för plogen,
får du honom att harva på slätten?
14Vågar du lita på hans väldiga styrka
och överlåta ditt slit på honom?
15Är du säker på att han för hem din säd
och lämnar den på din tröskplats?
16Höjer sig skrikfågeln på sina vingar,
är hennes vingar som hägerns och hökens?
17Hon lämnar sina ägg på marken,
låter dem värmas i sanden,
18glömsk av att någon kan trampa på dem
och att vilda djur kan krossa dem.
19Hon är hård mot sina ungar,
som om de inte var hennes egna.
Det rör henne inte om hennes möda är förgäves.
20Gud har förmenat henne klokhet,
inte gett henne något förstånd.
21Men plötsligt far hon upp
och kan skratta åt häst och ryttare.
22Är det du som ger hästen hans styrka,
har du klätt hans hals med fladdrande man?
23Får du honom att dåna fram som en gräshoppssvärm?
Hans stolta frustande väcker förfäran.
24På slagfältet skrapar han ivrigt med hoven
och spränger fram mot väpnade skaror.
25Han skrattar åt faran och darrar inte,
ryggar inte tillbaka för svärdet.
26Runt omkring honom viner pilar,
det blixtrar av spjut och sablar.
27Med dån och dunder stormar han fram,
han tredskas inte vid hornets ljud.
28När hornet ljuder gnäggar han högt,
på långt håll vädrar han strid,
kommandorop och härskrin.
29Är det din vishet som får höken att flyga
och med utbredda vingar styra mot söder?
30Befaller du örnen att stiga mot höjden
och bygga sitt näste högt uppe?
31På klippan har han sitt bo där han vilar,
högst uppe på branta klippan.
32Därifrån spanar han efter föda,
hans blick når vida omkring.
33Hans ungar skall mättas med blodigt byte,
där de stupade ligger, där är han.
34Herren svarade Job:
35Du som tvistar med den Väldige, rätta mig nu,
och svara på detta, du som klandrar Gud!

Jobs svar

36Job svarade Herren:
37Jag är så liten, vad kan jag svara dig?
Skickat från min iPhone

Frimodig prästkändis i mina meditationssoffor


Foto: Adam Hult, för Lokaltidningen
Vi leder en kristen meditationsgrupp för kvinnor ihop, jag och prästen Berth Löndahl. Den gångna veckan har han figurerat i flera tidningar. Igår var jag närvarande vid båda hans avslutningsmässor. Han går i pension efter 42 år som präst, varav 38 år i Bunkeflo församling. Mannen som suttit i tusentals timmar av själavårdande samtal, vigt otaliga brudpar, döpt, konfirmerat och begravt fler människor än jag kan räkna till, leder jag meditationsgrupp ihop med. Berth har varit handledare för präster, hållit i utbildningar i själavård och krishantering, han har skrivit två böcker och massor av artiklar. Hans erfarenhet av trosfrågor, meditation och själavård är med andra ord gedigen. Jag är djupt tacksam för detta samarbete och möjligheten att erbjuda mina kvinnogrupper all den erfarenhet, visdom och medmänsklig kärlek som Berth rymmer.


Fyra meditationsträffar har vi kvar under hösten: 7/10, 4/11, 25/11 och 16/12. Vi träffas i hemmiljö mellan klockan 9 -11 för kristen meditation med fokus på Guds kvinnor. Priset är 30 kr för fika. Mer info under fliken kristen meditation. 

Berth skrev även förordet till den andra boken, Frigörande Röster, jag publicerade under Heal My Voice Sweden. 

Köp boken på www.healmyvoicesweden.com


Min mamma - allt det goda kommer från henne

Den sköljer över mig som en våg jag inte alls är beredd på. Ömheten för min mamma. Jag sätter mig ner för att läsa och rita när jag ser teckningen på mitt block. "Får jag lov att rita på ett papper?" frågade hon mig igår när hon var här på middag. "Naturligtvis" svarade jag och kände redan då att den teckningen skulle vara värdefull. En dag finns hon inte mer och när jag finner detta block och ser hennes ritning kommer den att vara guld värd. Jag tror minsann att jag ska rama in den redan nu för att visa hur mycket jag tycker om den. Hur fin den är. Hur fin hon är. Min älskade mamma, jag översköljs med ömhet när jag ser hur hon stått för allt det goda i livet. Allt det jag uppskattar hos mig själv, det kommer från henne. Vad glad jag är att jag ser det nu så jag hinner säga det till henne innan det är försent.

Min mamma ser säkert inte sig själv i den fina teckningen, men det gör jag.
Den väldigt kvinnliga operasångerskan är min sjungande mamma.
Om hon hade levt med en man som byggde upp henne istället för att riva ner henne hade hon sett ut precis så.
Stolt, elegant och där hennes röst var en vi alla lyssnade till och aldrig försökte tysta.


Min mamma är vacker, det har hon alltid varit. Trots det har hon kanske aldrig fått höra det. Istället sa pappa elaka saker till henne som gjorde att hon krympte och till slut trodde hon på honom.
Min mamma har alltid älskat att sjunga och jag minns att hon ofta sjöng och visslade när jag var barn. När började vi tysta hennes sång? Vem lärde oss sådana dumheter?
Min mamma är duktig på att teckna och som liten flicka ritade hon på allt hon kom åt. Vem ljög för henne och sa att hennes teckningar inte var fina nog?
Min mamma sitter jämt med näsan i en bok, över ett korsord eller skriver ner sina tankar i sin almanacka. Hon är den som lärt oss älska litteratur, som läst för alla barnbarn och ständig inhandlar nya böcker. Vem tystade hennes röst och sa att den inte hade ett värde?

Min mamma fyllde nyligen 85 år och jag förundras över hur hon aldrig blivit bitter och dömande. Hur jag än idag kommer på henne med att vissla på sitt lite väsande sätt. Hur hon fortsatt sluka böcker och skriva i smyg. Jag vet inte om jag vågar läsa allt efter hennes bortgång. Jag anar att jag kanske aldrig riktigt lärt känna henne och vem hon egentligen är. Hon förstår säkert inte hur en skojig teckning kan väcka så mycket ömhet i mig, men så vet hon också att jag är lite udda, precis som hon. Att det bara är en halvfull hand människor som egentligen vet vem jag verkligen är. Vi är lika, mamma och jag. Det är jag glad för.

Det slår mig att det jag älskar allra mest hos mig själv och som jag är så oerhört stolt över kommer från henne. Jag slukar böcker och älskar att skriva. Och precis som min mamma så ritar jag rakt upp och ned med en färgpenna och tanken på att jag ska använda ett suddgummi finns inte.



Även jag ritar dansande sjungande damer.

Allt det goda kommer från min mamma. Hon har aldrig haft några rasistiska åsikter om andra folkgrupper trots att vi växte upp på Holma och att det fanns god grogrund för sådana tankar. Inte heller beklagar hon sig över dagens ungdomar. Min mamma är snäll. Hon kan massor om historia, geografi och är väldigt allmänbildad. Hon är väldigt duktig på att sy, sticka, virka och brodera. Ingen manglar och viker tvätt som henne. Hon kan en hel del om växter och annat. Det är intressant hur jag aldrig förut tyckt att min mamma är husmoderlig och ändå är hon precis det. Vem är det egentligen jag har jämfört henne med eftersom jag inte sett allt hon är och allt hon gör? Vad är det för en omänsklig bild av en mamma jag haft som hon skulle leva upp till?

Jag har alltid älskat min mamma väldigt mycket. Men det är som om jag för första gången får syn på kvinnan bakom mammarollen. Och det jag ser gör mig både stolt och glad för att hon är just min mamma. Hon är precis lika ofullkomlig som jag är i min mammaroll. Men att hon är en god och varmhjärtad kvinna full av potential och kreativitet som aldrig fått mogna och som kanske aldrig riktigt uppskattats och bejakats av oss andra omkring henne, det ser jag nu. Det gör bilden av henne rikare, personligare och mer levande. Hon är så mycket mer än min mamma. Hon är en kvinna full av kraft och visdom. Wow!

Det spelar ingen roll hur mycket potential en människa besitter inom sig, om ingen ser den, ingen tror på den och ingen bekräftar den kommer den aldrig att våga födas fram.


Lovsång till Herren och Maria

Ofta när jag ska somna drabbas jag av Gud och måste skriva. 

I ditt ljus Gud finns inget mörker. Din natt är klar såsom dagen.
Dina steg Gud smälter snö och bryter ny mark. Din hand i min är trygg och skön.
När du håller mitt hjärta i dina händer finner tvivlen ingen plats. När jag överlåter kroppen att fyllas utav dig blir min längtan besvarad.
Jag ser ditt leende som möter djupet av min kärlek. Jag hör din viskning välkomna mig hem till dig.
Det tindrar i ditt rike. Klockor kallar mig till tjänst. Dina gator är skinande rena. Här är salighet och fest.
Bortom oron finns ditt rike. Bortom rädslans vassa klor. Bortom världens ihåliga mantra "jag kan själv, jag kan själv".
Dina gyllene gator gnistrar av renaste guld. Breda för att gå i bredd. Hand i hand i lovsång och jubel. På rader av samförstånd.
Brunnarna är djupa. Vattnet källfriskt kallt. Trädens grönska liknar ingen skådad världslig prakt.
Hon är vacker, Modern vid din sida. Med utsläppt hår, bara fötter och försjunken i sin syssla.
I sin enkelhet är hon skön. I sin tystnad öronbedövande. Hennes ögon är skarpa. Hennes hjärta är överfullt.
Vid hennes sida sätter jag mig. Knäar för henne i vördnad. Hennes händer arbetar. Hennes kärlek likaså.
Hennes sysslor är de små. I betydelsen så stora. Byken den är tvättad. Ren av hennes flit. Få är plaggen som är hennes. Korgen den är allas.
Vid horisonten sjunger änglar. En lovsång för Maria. Deras vingar är också hennes. Hon beordrar beskydd åt barn.
Väldiga ärkeänglar står alltid till hennes förnäma tjänst.

Amen ❤️

Budskapet till Maria om Jesu födelse

Annunciation by Murillo, 1655, från wikipedia
Jag tycker om att söka efter kvinnornas egna röster i Bibeln. De markerar jag med rött. Här hör vi den underbara jungfru Marias egna ord.


I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: ”Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.” Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: ”Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut.” Maria sade till ängeln: ”Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.” Men ängeln svarade henne: ”Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för Gud.” Maria sade: ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” Och ängeln lämnade henne.



Ett balkanbröllop jag aldrig glömmer - när livet är en fest!

Jag vaknar till denna dag med en djup längtan efter att krypa nära en manskropp, hud mot hud, och lyssna till kärlekens puls innanför hans bröstkorg. En lång stund ligger jag kvar i den sköna tillvaron som min egen fantasi så enkelt målar upp och sinnena fyller upp med dofter, känslor och intryck. Jag känner hur jag blir alldeles trygg av att ligga så nära hans hjärta och höra kärleken i hans kropp. Det är som att omfamnas av och vila i det största i livet. Kärleken.

När jag stiger upp ur sängen tar jag min guldring och ska sätta på den på ringfingret, på höger hand. Men det går inte. Fingret är lite svullet. Så jag får trä på den på hustrufingret på vänstra handen. Jag ler åt det hela. Min kropp är vis. När min son en stund senare frågar vad som händer om fyra dagar låtsas jag att jag inte vet att det är hans skolavslutning och svarar att det är hans farmors och morbrors födelsedag. Han gör mig uppmärksam på dagens datum och jag inser att för 21 år sedan gifte jag mig, den 10 juni 1995. Mitt vänstra finger mindes tydligen det. Att evangelieläsningen under gårdagens stilla mässa handlade om att bli bjuden på fest gör det inte mindre komiskt. Det hela toppades med att ett par kom in i kyrkan med prästen efter gudstjänsten, för ett vigselsamtal. De ska gifta sig idag. Gud är en mästare på detaljer. Han pratar oavbrutet om vi vara är närvarande och lyssnar till allt han berättar.



Som en gräddbakelse såg jag ut den där stora dagen jag hade drömt om så länge. Bilden är tagen i Slottsparken i Malmö. Vi var 130 gäster på det svensk-makedonska bröllopet. I Johanneskyrkan gifte vi oss, en svensk och en makedonsk präst var närvarande. Den svenska ceremonin var över på ett par minuter och den makedonska pågick länge. Jag förstod inte ett ord, men det spelade ingen roll. Känslan var fantastisk. Det var kronor som hölls ovanför våra huvuden, tyger som lindades runt våra armar och vi vandrade runt ett bord och rökelsen svängdes än hit och än dit. Det är mycket symbolik i den ortodoxa traditionen och jag gillar det. Det tydliggör och förkroppsligar akten. Det blir på riktigt, inte bara ord.
Ris tillsammans med godis (för barnen) haglade över oss på kyrktrappan. Sedan åkte vi droska till festsalen. Där satt jag med mina handskklädda händer och vinkade åt alla som en kunglighet. Jag lyssnade på hovarna som klapprade fram över asfalten på resan genom vår fina stad Malmö. Det var precis så sagolikt och helt fantastiskt som det låter.
Festen var så galen som balkanfester är. Med människor i alla åldrar, från bebisar till Baba och Dede. Spriten står på bordet, meze var framdukat och livemusik såklart. Svärfars skjorta eldades upp. Gästerna betalade för att få favoritlåten spelade. Sedlarna trycks ner i saxofonen, in i dragspelet och på den svettige sångarens panna. Jag dansade med än den ena och än den andra. Balkanfester är oförglömliga. Jag är så tacksam för att jag fick uppleva ett sådant bröllop.

Året är 2007 och jag målar hallen i huset på Sjövägen 2. Skilsmässobeslutet är taget och huset ska säljas.
Jag har förlorat en hel del i vikt och kämpar med att få allt ordnat.

Det är nio år sedan jag firade min gamla bröllopsdag. Ringarna ligger i smyckelådan jämte min mammas gamla guldringar. Äktenskapet höll inte hela livet. Relationen varade i 17 år och tre barn är den största morgongåvan jag fick med mig. Jag känner ingen bitterhet. Det är svårt att skiljas när man har barn ihop och levt så länge tillsammans. Men det var rätt beslut. Vi har behållit vårt föräldraskap och kan umgås med varandra utan svårigheter. Det viktigaste ångrar jag inte, att han är pappa till mina barn. Skilsmässan satte oss båda fria. Fria att möta kärleken. Han är lycklig idag i sin nya relation och det betyder mycket för mig att mina barns pappa har funnit kärleken. Hon är den rätta för honom. Jag var det aldrig.

Jag då? Jag trodde jag fann kärleken när jag mötte en man året efter min skilsmässa. Idag ser jag att jag mötte en stor passion. Det finns en man för mig som är viktigare än alla andra, Jesus Kristus. Med risk för att låta helgalen så kan jag idag från hjärtat säga att "äktenskapet" med Jesus är det viktigaste för mig. Ringen på mitt finger vittnar om den trohet jag har mot honom. Så ja, jag har också mött den stora kärleken. Den som aldrig någonsin kommer att sluta i en skilsmässa. Det är stort. Det är obegripligt för sinnet, men fullt förståeligt med hjärtat.

Jag lever enkelt idag och nästa bröllop blir nog en barfotafest på stranden.
Men en lyxig detalj har jag alltid längtat efter, en härlig diamantring som glittrar stolt på mitt hustrufinger.

Nu först, när jag slutit det förbundet med Jesus är jag mogen för en äkta make igen. Jag har aldrig slutat längta efter att vakna vid min älskades sida. Jag är en passionerad romantiker. Jag har hållit mitt hjärta och min kropp öppen för den längtan, men jag har inte haft mer än en man sedan skilsmässan. Det har varit viktigt för mig att läka såren från min barndom så jag inte sökte en pappa i nästa partner och inte heller vill jag vara mamma åt min make. Jag vill vara kvinna. Passionerad, trofast, ömsint, varsam, fridfull och öppen för att ta emot min makes stora kärlek och passion för mig. Gud finns i hans hjärta och Gud finns i mitt hjärta, det är viktigt att han förstått att det är just så. Att vi är heliga tempel för kärleken och att det ska vi vårda hos varandra.

Må romantiken blomma!
Marie