40 dagar för kärleken #25 kärlekssång

Jag lyssnar till en vacker kärlekssång som kom via mejl.



Här kan du lyssna:
http://music.danyariver.com/track/heart-is-wide-open-free-download

Texten är underbar.

LYRICS:

"Heart is Wide Open"
(c) 2016, Danya River

Oh Love, I pray that you break
my heart so wide open
that the whole world falls in.
I confess, I've been trying so hard
to keep it all out, keep it all out.

So Love, I pray that you break
my heart so wide open
that the whole world falls in.
I give up trying so hard
to keep it all out, keep it all out.

So Love, fill me, breathe me to pieces.

Love, I pray that you break
my heart so wide open
that the whole world falls in.
If I'm made for love
make me strong enough.

And when I need to hide
Love, hold me in your grace
until I feel safe

Then Love, fill me, breathe me to pieces

Love, come, fall into my heart
It's wide open
Dove fly out, and doves come home
here, to rest in my
heart is wide open, heart is wide open
heart is wide open, heart is wide open
sweet Love

Love, I pray that you break
my heart so wide open
that the whole world falls in...

credits



40 dagar för kärleken #24 bönewebben

Det närmar sig jul. En tid av gemenskap, men också av familjära hemskheter. En tid av glädje, och en tid av fylla och bråk. En tid av ljus och av mörker. En tid av hopp och en tid av hopplöshet och förtvivlan. En tid att längta till och en tid att fasa för.

Oavsett omständigheter är det en tid av bön för nära och kära, oss själva, världen och framtiden.



Dagens bibelord
När du går genom vatten är jag med dig, vattenmassorna skall inte dränka dig. När du går genom eld skall du inte bli svedd, lågorna skall inte bränna dig. Jag är Herren, din Gud, Israels Helige är den som räddar dig. Jag lämnar Egypten som lösen för dig, jag ger Kush och Seba i utbyte. 
Jes 43:2f

40 dagar för kärleken #23 Franciskus solsången

Franciskus av Assisi förknippas ofta med en bön som kallas "den helige Franciskus bön", men felaktigt kom han att förknippas med den bönen vars författare är anonym. Däremot skrev Franciskus omkring år 1225 dikten "Solsången" på italienska.

 Solsången på svenska lyder:

"Allrahögste, allsmäktige, gode Herre,
din är lovsången och äran och härligheten
och din är all välsignelse,
dig allena tillkommer de
och ingen människa är värdig att ens nämna ditt namn.

Lovad vare du, min Herre
med hela din skapelse,
särskilt för broder Sol,
som skänker oss dagen och ljuset.
Vacker är han i sin väldiga glans.
Om dig, du Allrahögste, bär han vittnesbörd.

Lovad vare du, min Herre
för syster Måne och stjärnorna.
På himmelen har du gjort dem
lysande, tindrande och sköna.

Lovad vare du, min Herre
för broder vind och för luften
och regnet och den klara himmelen,
ja för all väderlek,
genom vilken du uppehåller din skapelse.

Lovad vare du, min Herre
för syster Vatten.
Mäkta nyttig är hon, ödmjuk, kostbar och kysk.

Lovad vare du, min Herre
för broder Eld, genom vilken du upplyser natten åt oss.
Skön är han, lekfull, mäktig och stark.

Lovad vare du, min Herre,
för vår syster, moder Jord,
som föder oss och bär oss
och framalstrar allehanda frukter
och färgrika blomster och örter.

Lovad vare du, min Herre,
för dem som av kärlek till dig förlåter varandra
och som tåligt bär sjukdom och lidanden.
Saliga är de, när de så håller ut i din frid.
Av dig, du Allrahögste, skall de mottaga livets krona.

Lovad vare du, min Herre,
för vår syster den lekamliga Döden,
vilken ingen levande förmår undfly.
Ve dem som dör i dödssynd.
Saliga de som möter döden inneslutna i din allraheligaste vilja.
Dem kan den andra döden inte skada.

Lova och välsigna min Herre
och tacka och tjäna honom i stor ödmjukhet."

40 dagar av kärleken #22 julmys

Jag vet inte varför, men det är något mysigt och behagligt juligt över denna låt så jag bjuder på den idag. Musik och glädje, förväntan och fest tillhör julen. Vi har ju ett vackert litet gossebarn som kommer med kärleken om bara några dagar.
Vi är inne i den mörkaste tiden på året med korta dagar och lite dagsljus. Då behöver vi det eviga ljuset som inget mörker kan rå på.

Njut av dessa sköna kvinnor och deras underbara musik och sång.

 

Marie 

40 dagar för kärleken #20 Lucia

Morgonen är alldeles stilla och vilande.
Snön lyser med sin frånvaro på taken, men de levande ljusen står tända i staken.
Ljuset nalkas, snart är han här. Med öppna armar kan vi ta emot det.
Lucia vandrar in och bereder väg för herren.

Hur vi vill se det.


Lucia blev inte mer än ca tjugo år. Hon var en ung kristen flicka som tidigt avlade ett hemligt löfte till Gud om kyskhet. Lucia är en person, en människa som skändades och dog för sin tro på Jesus. Hon föddes på 280-talet i Syrakusa på Sicilien. Troligen dog hon år 304.

Hur det egentligen är.


Mer än så vet vi inte om Lucia. Resten är legender.


Det uppstod tidigt flera olika historier om den unga Lucia. Det berättades att hennes far var romersk adelsman medan hennes mors namn, Euchyria, tyder på att hon var av grekisk härkomst. Eftersom pappan dog när Lucia var ung, blev det mamman som fick ansvara för hennes uppfostran. Redan som barn avgav flickan ett heligt löfte om att förbli jungfru, aldrig gifta sig och skänka bort det som annars skulle ha blivit hennes hemgift till behövande, något som hon emellertid inte berättade för någon. När hon blev lite äldre lovade hennes mor bort henne till en ung man, men Lucia lyckades uppskjuta förlovningen och bad till Gud att hon skulle slippa gifta sig.

Så blev hennes mor svårt sjuk med blödningar, och då ingen läkare kunde bota henne övertalade Lucia henne att göra en pilgrimsresa till Catania och martyren Agathas grav. Agatha hade dödats 50 år tidigare under kejsar Decius förföljelse av de kristna. De begav sig till Catania, men där fick Lucia enligt legenden en uppenbarelse då den heliga Agatha sa till henne: "Min syster, varför ber du mig om något som du lika väl själv kan ge din moder? Din tro har botat henne!"

I tacksamhet lovade modern att Lucia skulle få förbli ogift, och flickan gav bort sina ägodelar till de fattiga. Detta tog naturligtvis den blivande brudgummen som en oerhörd kränkning. Han kontaktade kejsarens ståthållare på Sicilien och angav Lucia som kristen. Flickan greps och fängslades.
Ståthållaren i Syrakusa anmodade nu Lucia att offra till de romerska gudarna, men Lucia svarade: "Ett rent offer till Gud är att besöka änkorna, de föräldralösa och pilgrimerna som behöver hjälp, och det är redan tre år sedan jag gav ett sådant offer till Jesus Kristus genom att dela ut all min egendom". Prefekten beslöt att straffa Lucia genom att tvinga henne att utstå skammen som prostituerad och han dömde hennes att föras till ett horhus. En dom som Lucia bemötte med orden: "Kroppen blir inte fläckad om själen inte accepterar det onda. Om du låter någon våldta mig mot min vilja kommer min kyskhet att bli värd en dubbel krona."

Enligt legenden skulle hon fraktas genom staden på en oxkärra, men inte ens tusen man och flera oxar klarade att rubba kärran. Ståthållaren beordrade då att man skulle lägga ved kring hennes fötter och bränna henne, och när inte lågorna skadade henne lät han hälla kokande olja över henne. Inte heller det hade någon effekt, varför ståthållaren dömde henne att dödas med svärd. Bödeln stötte ett svärd i hennes hals och så dog hon slutligen.

Efter sin död blev Lucia snart ett av den kristna kyrkans största helgon och staden Syrakusas skyddshelgon. (Med tiden blev hon även skyddshelgon för för synskadade, sjuka barn, bönder, prostituerade som ångrar sig, glasmästare, chaufförer, sjuksköterskor, sadelmakare, skräddare, vävare, knivsmeder, sekreterare, notarier, vaktmästare, dörrvaktare, författare, advokater, tjänarinnor och försäljare.) Hennes fest nämns i en inskrift på grekiska från omkring år 400 i Johannes-katakomben i Syrakusa, och hon fanns med i det äldsta romerska martyrologiet. Hon var ett av de få kvinnliga helgon vars namn förekom i påven Gregorius kanon på 500-talet, och hans "Sakramentarium" och "Antifonarium" innehöll särskilda böner och växelsånger för henne. På 600-talet byggde påven Honorius I en kyrka till hennes ära i Rom, Santa Lucia in Selce, och i slutet av samma århundrade författade Sankt Aldhelm en första fullständig redogörelse för hennes liv och död, dels på prosa i "Tractatus de Laudibus Virginitatis", dels på vers i dikten "De Laudibus Virginum". Inom den kristna konsten avbildades hon oftast hållande ett fat med två ögon, vilket är en hänsyftning på olika legender som säger att hon fick sina vackra ögon utstuckna - eller själv rev ut dem - men genom ett gudomligt under fick nya ögon.

När Sverige "kristnades" på 1000-talet kom Lucia till oss som ett av många kristna helgon. Redan på svenska runstavar och norska kalenderstavar är Lucias dödsdag den 13 december betecknad som bemärkelsedag. Men det luciafirande vi är vana vid här i Sverige har inte mycket mer än namnet med den heliga Lucia att göra...

I Tyskland uppstod efter reformationen en företeelse som kallades "Christkindlein" eller "Kinken Jes" - ("Jesusbarnet"). Det var en figur som protestanterna skapat som alternativ till det katolska helgonet Sankt Nikolaus (Santa Claus på engelska) som brukade komma med paket till barnen antingen på sin helgondag den 6 december eller vid jul. Kinkenjes var klädd i en lång vit dräkt och på huvudet bar hon - märkligt nog var det alltid en flicka som föreställde Jesusbarnet - en ljuskrans som skulle föreställa gloria.
Den här seden spred sig även till vårt land, särskilt till Västsverige. Här hade samtidigt Luciadagen utvecklats till en verklig festdag. Ända sedan medeltiden hade julfastan inletts på Luciadagen och det hade blivit orsak till att man ställde till kalas och åt ordentligt innan gryningen då fastan började. Det var också vanligt att man slaktade julgrisen just på Lucianatten. Det här fortsatte även efter reformationen då Sverige blivit protestantiskt. Fastan försvann men festandet bestod.
På 1700-talet kom så kinkenjestraditionen att föras över till Luciafesten. Man började kalla den vitklädda flickan med ljuskransen för "lussebrud" och hennes främsta uppgift blev att servera mat och dryck. Till en början var det här dock en sed som bara förekom bland "finare" folk, på herrgårdar och i prästhem. Det äldsta belägget är från Horns boställe norr om Skövde i Västergötland, år 1764. Vid 1800-talets början finns flera uppgifter från Västergötland och även från Dalsland och Värmland, men det var fortfarande alltid på stora gårdar och i städernas borgerliga kretsar.
Det var först på 1900-talet som seden med en lussebrud - eller en lucia, som hon snart kom att kallas - började spridas i resten av landet och till alla hem. År 1893 hade hade luciafirandet tagits upp som ett evenemang på Skansen i Stockholm, och när Stockholms Dagblad år 1927 började kora huvudstadens lucia och anordna det första offentliga luciatåget tog spridningen fart på allvar. Med lokaltidningarnas hjälp nådde den nya seden snabbt över landet och även till finlandssvenska områden i Finland och i viss mån även till Danmark, Norge, samt bland svenskättade i USA.
(Sången "Sankta Lucia", som vi förknippar så starkt med luciafirandet, har förresten inte heller någonting med den heliga Lucia från Syrakusa att göra. Det är i själva verket en fiskarsång, "Barcarola napolitana", som skrevs år 1852 av Teodoro Cottrau och handlar om stadsdelen Santa Lucia i Neapel.)
(Text från alltombiblen.se)



40 dagar för kärleken #19 tro

Jag vaknar denna morgon med tankar kring hur mycket en människa kan betyda och hur mycket en person kan påverka en annan människas liv, eller mångas liv.
"Gud vill frälsa och rädda. Där det finns något att rädda, där är Gud."
Jag funderar över orden ovan som jag läser i dagens text i Wilfrid Stinissens bok "I dag är Guds dag".

Hur mycket kan en människa påverka?
  • Moses som levde på 1300-1200- talet f.Kr var verkligen en betydelsefull person. Han ledde hela sitt folk Israel ut ur slaveriet i Egypten och idag finns drygt 14 miljoner judar. 
  • Siddharta Gautama som sökte lidandets orsak och upphävande levde på 500-talet f.Kr har idag 550 miljoner anhängare inom buddhismen. 
  • Jesus som är centrum av vår tideräkning skiljer sig från alla andra personer som haft ett stort inflytande. Han är inte bara människa. Han är också Guds egen son. Han leder inte bara människor på vägen ut ur lidandet. Moses får lagen i sin hand och de tio budorden vi människor ska följa och går med sitt folk ut ur slaveriet, genom öknen i 40 år. Buddha säger att den åttafaldiga vägen är den enda lösningen på livets lidande och otillfredsställelse. Båda dessa stora visa män lägger oket på människans axlar. Vi måste själva göra rätt. Av egen kraft ska vi lyckas eller misslyckas. 
Jesus är sänd av Gud själv. Jesus kommer för att Gud insett att människan, ja hela mänskligheten lider nöd. Hon förmår inte av egen kraft att nå frid och fred. Gud ser att hon måste räddas, därför sänder han sin ende son. Gud själv blir människa för att lyfta av oket av skuld som människan bär på. Skulden som kommer ur att hon vänt Gud ryggen och därför ständigt gör ont, fastän hon försöker göra gott. Gud vet människans ofullkomlighet och hennes strävan. Han vet hennes längtan efter det goda och kärleken, liksom han känner till lockelserna i livet och alla dess villovägar.

Jesus kommer för varje människa. Han går fram till mig och dig, säger till oss att lägga vårt ok på hans axlar. Tro på mig! säger han. Tro att jag bär dig hela vägen hem till kärleken. Tro på det kors jag bär som är du, din ofullkomlighet, din skuld, ja allt du inte lyckats med men som du längtar efter.

Gud är kärleken därför vill han rädda varje människa. För var och en är hans barn, hans avbild. Med Jesus begär Gud inte längre att vi ska klara av allt själv och hitta hem på egen hand. Han går ner till oss istället för att kräva att vi ska gå själv till honom. Som alla föräldrar vet han att barn gör som föräldrar gör, inte som de säger. Han går till oss för att vi ska gå till honom. Därför är Jesus Vägen hem till Gud. För Gud trampade upp den vägen själv genom att stiga ner till oss och bli människa.

Cirka 2,4 miljarder människor tror på Jesus Kristus. Och oavsett om vi tror på honom eller inte så är han all tids centrum och den vi idag har vår tideräkning utifrån. Det såg Gud till så att vi oavsett vår tro och vår egenvilja har Jesus i centrum från det att vi kommer in i livet och träder ur det.

Det finns en annan människa som är helt avgörande. Hennes ja är porten in till jorden och mänskligheten. En människa som du och jag. Moder Maria öppnar dörren för Gud att komma till oss. Han stiger ner genom henne och blir människa. Det är obegripligt stort att inse att Gud ser oss människor som så heliga.

Världen skulle inte ha en enda profet, helig man eller Guds son om inte en kvinna hade sagt ja till att föda dessa män som sedan blev till världsreligioner som räddar människor ur lidande.
Moses mamma hette Jokebed. Enlight buddhistisk mytologi hette Buddhas mamma Maya. Gemensamt för dessa mödrar är att Mose mor måste lämna ifrån sig sin son redan när han är liten och Maya dör sju dagar efter sin sons födelse. Moses uppfostras istället av en annan kvinna, faraos dotter. Buddha uppfostras av sin fostermor Mahapajapati Gotami, som blir den första buddhistiska nunnan. Även en profet eller en buddha behöver en mamma. Jesus får behålla sin mamma. Maria överlever sin son. Där Jesus är, där är alltid Maria. Det säger något om Gud och hans syn på man och kvinna. Gud vet också att ett människobarn, även om det är Gud själv, behöver också en mänsklig pappa. Josef är en stor man. Gud valde honom som sin egen fosterfar. Svindlande tanke.


Moses, mamma Jokebed och syster Miriam.


Maya och Buddha.


Josef, Maria och Jesus.
Marie